inte bara ord som man
velat säga ur hjärtats brand
till någon någongång, och kanske
slutat säga dem av någon anledning,

kanske av överenskommelse släckt
branden samtidigt

utan också de ord man saknat
utan att veta om det,

utan att ha velat vara beroende
av dessa släckta känslor som
nu väcks av ord, som lava-
strömmar ur ens inre.

och. man har inte sagt ett ord
själv: vulkanen vaknar, marken
skälver, luften blir grå av aska,
regnet ser ut som tårar i fåror
på ansiktet, svavlet blandas
i syret..och du!

du hör dig be om flera ord
trots att du knappt
kan andas!

är åter där:
väckt och
beroende
av ord!