En behaglig ångest vibrerar på det enda stället där hon ännu inte sett mig. Med ryckiga rörelser släpar hon sig fram över golvet till hennes andedräktstunna jag fyller mig, fyller mig så till den grad att jag drunknar i henne och knappt finns själv. Mina ögon är inte längre mina och min vilja tynar. Fångad i hennes ryckiga rörelser griper hon, jag , vi tag om telefonjacket och står där orörliga. Jag försöker andas men hon vill inte öppna munnen. Hon är så stor och jag är så liten, jag får krypa upp inne i huvudet för att slippa ligga nere i magen där allt vibrerar, fortfarande skälver. Triumferande sveper hon upp kaffekoppen och triggar mig med billigt uppåttjack. Med spända magmuskler läggs kroppen i sängen och den tycks mig som en likkista. Förmiddagssolen skiner på locket och värmer mig, där inuti. Dammkornen klättrar i virvlar kring de tjockbladiga kruväxterna i fönstret och dansar ett farväl innan jag vänder mig innåt för att tillslut somna.