Varför är alla, för lilla mig, så rädda
måste jag mitt eget tal grädda
Jag talar bara med enkel sanning
för att ge falskheten en banning

Jag vill tro på Gud
men tvivlar på Gud
Jag vill tro på kärleken
men tvivlar på kärleken

Jag vill hitta er
men hittar inte er
Jag vill få min tvivel botad
men är rädd att bli hotad

Vill inte vara singel
vill ha hångel
Vill inte gråta i ensamhet
vill skratta i tvåsamhet

Vill inte att någon, över lilla mig, sig förbannar
vill att någon, över lilla mig, sig förbarmar
Vill inte ha hårda björnkramar
vill ha äkta mjuka kramar

Letar efter det urgamla och äkta
men hittar det moderna och oäkta
Så man förblir ensam allena
känner sig förorenad

Har trots allt inte gett upp
utan försökt lyfta mig upp
Men mitt yttre vill skrämmas
är det för att slippa skämmas

Söker något gott att överleva på
en Gud som jag förstår mig på
Söker en ärlig kvinna
som med mig vill brinna

Men är rädd för att bli utskrattad
om jag in på Guds väg, rattar
Rädd för att kvinnan luras
att jag med lögner inburas

Känner mig som en bitter gammal man
som aldrig kommer att bli en lycklig man
Men jag måste alltid, en gång till försöka
hitta Gud och kvinnan, trots rädslan, att faran mig hemsöker

Vet att om jag får en stor propp
då kan jag aldrig fixa min kropp
Får mina känslor skit
blir jag för evigt ett lik