Utan att ha ansträngt mig
har jag tagit min bekväma plats
på en gren långt ned på trädet
den var lätt att komma till
det var bara att sätta sig

ibland blickar jag upp
mot högre grenar
mot trädets ståtliga krona
som tryggt vakar över mig
men som ändå håller mig nere
och skymmer utsikten

jag vet att jag kan
klättra uppåt
hitta bekvämare grenar
bättre platser
andra vägar
nya utsikter

ändå sitter jag kvar
som fastväxt
på grenen
som ett löv
eller en kotte
som en dag när tiden är kommen
faller till marken och dör

men jag tänker att en dag är det dags
då ska jag ta första greppet
om en högre gren
och påbörja min klättring

en dag
måtte det bli snart
innan jag helt och hållet växt fast
medan jag fortfarande är ung
och har styrkan att klättra
så högt som möjligt
och fortsätta
ända till dess jag hittat den perfekta grenen
med den vackraste utsikten

Och bli ett med den vackra trädkronan