om jag
blåser såpbubblor
att färdas över den öde parkeringen
tills mörkret dunstar från asfalten
och natten går solljuset tillmötes
kan jag föra litet av den
in i skuggorna?

såja - sjung oss till sömns



varför rycker du fjädrar från den döde?
ge dem inte till mig. jag kan fortfarande rädda mig själv. vidare. undvika marken.


de bygger kistorna så omsorgsfullt. som om de slaktade lamm. men jag föddes med tårar i blodet.



jag drömde igen
om slutet
havsdjupen
som först långsamt sipprade
genom sprickor i väggarna
sedan mer våldsamt
fyller tomrummen.


kadavret har lagt sig att vila i vattenbrynet. blivit ett med stranden, ögonen fortfarande kisande ut över ytan. letar segel? vad att bli räddad från när vingar fjättras i sanden?


om inte flyga - är segel det näst bästa?
hur många nautiska mil till rymden?


vad sjunger flugorna som fastnat på flugpappret? jag såg en gång, med avsky, ändå en viss fascination, hur en av dem ryckt bort sin egen kropp från ett av de sex tunna benen. en dödsryckning eller önskan att överleva? är hoppet det sista som lämnar oss?

vad ska jag skriva i dödsrunan?
när vi dör ut, blir till blankslag? vilka ska orden vara då?

något vackert, helt klart. kanske kan önska ett fint liv.


vet inte varför
jag handlar om dig

det finns ingen mening med det.