Det nya livet väntar på mig någonstans här nära men jag kan inte se, labyrinten är för stor för mig, jag klarar det nästan ej. Livet det väntar någonstans här nära, jag hör dens ekande skratt men jag kan inte se den, jag får nästan fnatt. Jag går åt vänster och värmen den ler och jag sedan mig vänder åt höger och där regnet öser ner. Jag skall tänka att jag måste gå igenom det gråa för att sedan komma till det ljusa. Det funka, solen den lyser men vad nu jag ser? Det är du, där står du och kollar på mig med ett glatt leende. Jag springer emot dig och du omfamnar mig. Jag skriker så högt jag kan, VAD GLAD JAG ÄR OCH SE DIG MIN BÄSTA VÄN! Min glädje den fylls och lugnet jag får, jag tänker att det äntligen är vi två.