man kan ibland som skrivare säga inom sig själv att man gjorde en anka, och som talare en groda eller en möjligtvis som frekvent radbrytare och medvetet

avbrytare i avbytarbåset för utbyte av frälsning gentemot en till andligt dokumenterad synd - allt som uttalas tänks eller görs är per auto utan öra eller riktad uppmärksamhet ändå

ett andligt erkännande

och annerligen äger jag inte till seder

"Hade jag haft ett inre förstasyfte av behov av ögon för värdering av det jag skrev så inte skulle jag skriva som jag gör
det borde eliten kunna skriva under på"

men hur går det då till denna art av artonhålsstrumpighet i konsten att stoppa en socka i käften
i handen och i tangenternas bandlösa värld av klumpighet

eTT(TextTrotsat attribut) att tab-be
@tab.be

och har jag inte undrat hur denna bön bör gå till
där borta i högbelägna be-landet

velandet fortsätter i vågens våg
och vikten vill fördelas

*

tabula rasa - tabula här

tomma tomma tavla där
du med ram förgylld och du med
den framförhyllade vithetens glans
säg mig
(den förbryllade)

vem målaren egentligen är
och slitet med idén

säg tabula rasa

vem är den
som sedan sålt den vidare

som Sken

för inga ankor finns nu kvar
och inga grodor heller

det finns inga ben på knappen
dumma gnet

nu endast liten tabbe spar
på alla måsten som gäller - atrappen

vettetusan vad och vem som vet

men kanske en tab
för jakten på vår förhärdade flumsighet

*