Varför blir alla så rädda
när döda ting brinner
då vill många av våra, ”de som lite har”-moralisterna, med orden skräda
om hjälp från lagens händer

En död bil har fått ett mervärde
gentemot den långtidssjukes sjukdom
Alla inom jobbskatteavdragets sfär
sparkar med statlig hjälp på sjuka i lönndom

Alla som plötsligt inte kan arbeta på grund av krämpor
alla långtidsarbetslösa som ruttnar på att jobba gratis
Alla fas 3:are och andra fattiga som vägrar bli någons mjölkko
alla barn med föräldrar som fått smaka sparandets ris

Dessa skaror har i nya Sverige ekonomiskt utstraffats
utkastats till en ”ingenting att förlora”- filosofi
Varför ska de tycka synd om en bil som bortforslas
när de svälter till döds i det nya Sveriges mytomani

Statsministern går på hockeymatcher och schlagerfestivaler
lägger ut miljoner på nya loggor, svältföder skolor och sjukvård
Säljer ut all trygghet för de fattigaste, blir deras elakaste rival
förvisar dem till självmord, hemlöshet eller en övergiven ladugård

Ordet demokrati tappar sitt värde, blir till frustration
och plötsligt blir det solklart, för de längst ner på stegen
De har ett sista val, en dö eller dö-senare situation
de väljer bort väntandets självmord och tänjer på benen

Sugs in i vålds-extremismens förödande charm, som det slutgiltiga valet
Nu när de ändå vet, att de ingenting har att förlora, inför det sista kvalet
Försöker de desperat förändra sitt liv, för att inte omslutas av döds-skalet
där blir den brinnande bilen, tillfälligt det bästa och enda svaret att skada kapitalet