det är fan ! otroligt efter all skit efter min väg i eländet så har jag mött svekets vind i mitt ansikte många gånger och ångern har ätit upp min sargade kropp inne från så

känslan ut av att jag dör en bit varje dag finns där jag har starkt känt hatet och frustrachon och sorgen ut av allt som jag inte förstår i min ensamhet har jag försökt att

gråta men det finns inga tårar kvar för min själ att bjuda minna ögon preses som hoppet som tog sej över och lämna mej kvar på den här sidan muren och alla vackra

glada minnen har vänt sej om och plågar mej enda in i ben märgen och alla vackra färger har bleknat till grunden svart och vit det är inget fel i det så var det i från börja

men det är så stark kontrast i från glädje till saknad jag kan sitta och gnälla mycket om det här det är lagom åt mej för jag tog mej hit skälv men det jag inte förstår är att jag

har gått igenom ett helvete i kyla och mörker och när jag möter kärleken så är det den svåraste känslan att ta i mot och att förstå !