Varsamt lyfter du mig
som vore jag nysnö och dun
inatt skall jag inte vara rädd
inatt skall jag inte glömma att andas

du bär mig lavspunnen i famnen
till sömnens outforskade kontinent
jag är ett ännu inte namngivet träd
jag är nornans trolska blommor

och med en rävunges nyvakna tassar
blir varje tanke ett universum i din hand
du bär drömmar över tallhedar och hyggen
ditt namn är onämnbart men tryggt

så varsamt håller du mig
tills jag sluter ögonen i tröst
inatt är jag inte längre rädd
inatt skall jag minnas dig andas