det var inte förens jag blev kär jag blev medveten om ensamheten och det var inte förens jag fick känna smärtan jag blev medveten om njutningen och det var inte förens jag såg ljuse jag blev rädd för mörkret och det var inte förens jag frös in i benmärgen jag börja uppskatta värmen och det var inte förens jag blev lämnad jag kände en så fruktansvärd tomhet ut av det hål inom mej som hon hade fyllt med allt som hon tog med sej när vi skildes åt och det var inte förens då jag förstog hur mycket jag verkligen älskade henne och det var inte förens då jag blev medveten om hur torra minna ögon har varit och då blev jag lika medveten om att jag var blind fast jag titta och jag blev medveten om att jag inte hörde fast jag har lyssnat på vad hon sa och nu är jag medveten om hur mycket mitt hjärta är krossat och med det blev jag åter medveten om själens smärta av att sakna någon jag älska men inte såg det var inte förens jag var nära döden jag börja uppskatta livet igen men det var bara då jag märkte hur fort jag glömmer allt igen och att livet inte är en lek livet är till för att fylla med allt man älskar med det man tycker om man måste fylla sin himmel med kärlek för att få gå vidare eller få en egen stjärna