Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

den svarta glasgrottan

 

 

 

hit in tar man ingen

"ryggsäck"

man "bär inte på en hel del"

inte ens "som vi alla gör"

 

för här inne

i glasgrottan

som är svart

är man ensam

 

hårt allt

lysande blankt allt

 

vem skulle väl

överhuvudtaget

få något fäste

lämna

avgrundsgolvet?

 

ljud studsar

outhärdligt

ord orsakar

islaviner

 

skulle man 

skratta

om än ohörbart

genomborras man av

tusentals vassa

glaspilar

 

 

den svarta isande glasgrottan

hamnar i din väg

du går inte till den själv

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av flygia
Läst 356 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-07-24 18:16



Bookmark and Share


    ej medlem längre
den här bör sättas upp som pjäs på dramaten
2013-07-25

    ej medlem längre
känns och tas på allvar
2013-07-25

  Tess74
Mörkaste mörker...bra skrivet!
2013-07-24

  Emme Anuelle
fint och svidande, så sanna och igenkännande ord, för tankarna lite till Sylvia Plath och Glaskupan...
2013-07-24

  Nanna X
ja, tack, säger jag också. olycka väljer man ju ofta inte själv, och all olycka går ju inte att tänka bort även fast man bor i ett I-land.
2013-07-24

  smultronbergen VIP
Ja / du går inte till den själv /
Ett försvarstal för de på allvar
olyckliga. de som på allvar lider.

det är briljant att sätta det i relation
till vardagspopulistisk självsmeks
psykologi. I jämförelse finns ett sant
lidande. Ett mörker ingen snubblar in
i bara så där. Tack.
2013-07-24
  > Nästa text
< Föregående

flygia
flygia