Ett steg utanför dörren
han kände en spänd förväntan i maggropen
Luften var söt av sommaryra själar
han kunde se dom tydligt
han kände igen sig i deras rusiga dans
rycktes med av deras nyfödda övertag
och tappade bort hela den verklighet som gömde sig i ögonvrån

Han fångades upp mitt i skogens tomhet
omringad av skrikande illusioners omtanke
Marken rann ifrån honom
och tvivlet hann ikapp honom
knappt märkbart viskandes
om ett barns bortglömda skratt
Framtvingat ur glömskans trånga ask av minnen
klingar dess budskap klarare och tydligare än vad han velat höra innan

Han sänker sakta ögonlocken
och viskar
med ett litet snett leende på läpparna

- Jag är värd tusen drömmar