Vill att du ska veta att jag tål att älskas,att jag älskar känslan av kärlek.
Även om jag kan verka skör ibland så tar jag hellre sprickorna i hjärtat än att inte älska alls.

Vill inte att du lindar in mig i bomull,vill inte sitta på nån piedestal.

Vill hellre känna passion och hetta, vill hellre att djuret i oss ska komma fram.

Om jag ska vara nått, vill jag vara det där du hade när du var liten.
Det där som aldrig lämnade din sida, det där som du grät efter om man glömt plocka med det.

Vill vara det där som låg bredvid dig när du ville ha trygghet när du skulle sova.
Den saken som du älskade villkors löst när du var liten.

Stämpla mig inte som "ömtålig gods", älska mig bara.
Jag vill att du ska våga röra vid mig,vill inte vara nån prydnad som man inte törs leka med.


Jag tål att älskas, va inte rädd för att röra mig, var inte rädd för mig.
Jag är mer hon som tar tag i ditt huvud och säger "hårdare", jag går inte sönder.

Även om jag blivit djupt sårad några gånger, så är jag inte rädd att älska.

Är du rädd att älska mig?