Massiva tegelväggar drar sig allt närmare
nu när ingenting håller dem tillbaka
Själva existensen hotas av ett allt självklarare
tomrum
och psyket låser pansardörrar utifrån

Små ögon vänder sig inåt och letar
Söker stängda mörka rum som bär på förklaringar
Ett svar på paniken i lungorna
som sprids
så lätt i ett lyckligt vakuum

Tristessen blir ett gift som fräter på fasaderna
För finns där inget att ta itu med
så skaver medvetandet på ramarna
panikartat
Trots alla vackra vykort på kylskåpet