jag har minnen av att ha varit lugn
paralyserad egentligen, i koma kanske
i väntan, som diamanterna i min ring
som projicerar sina förhoppningar
i vitt, guld och violett
ut i världen som fallande stjärnor
som sensommarsolen i småbåtshamnen

alla cirklar sluter sig förr eller senare
min styrka är inte en livbåt för dig
trots att den kanske borde vara det