Västerbotten salta gryningshimmel
full av vrede, full av tårar
full av självtillräcklighet
skapad av en hand, hård men ädelt varsam
spaden plogen sjunger jordens sång
Barnen springer mellan träden
ropar att det här är livet
frågar mig som går längs vägen
vem jag är och var jag bor

Västerbotten karga blomma
valk i handen, sår i själ
fiska längs den ena stranden
på den andra längta bort
Vilse över våta myrar
går min barndom
länkad till de gamlas ben
Pojken med den stora drömmen
han blev satt på undantag
dömd till enkel verklighet

Västerbotten ljuva kvinna
vackrare än allting annat
vackrare än fras från kjolar
på boulevarder i Paris
att finna dig att lycka fånga
se dig skratta, se dig gråta
som en gammal svartvit film

Västerbotten brännvin dunder
hårda knogar, vassa tungor
ingen ska sig ur gemenskap bryta
även lögner har sitt pris

Västerbotten djupa skogen
sitter döden på en sten
väntar på ditt verk att skörda
på din frusna lingonsjäl
Vackra, trötta dansbandstoner
flickan varm som ljung i sol
Mannen stor och stark som tallen
knäcks så lätt som minsta rö
den största furan är den som fortast faller
när åskan kommer
över berg och sjö

Västerbotten vilda vittra
lockar någon ner i kunskaps bottenlösa tjärn
Så nära mellan skvaller och skvaller
så långt från by till by
och jag slås i sten och faller
bland mygg och tomflaskor i parken
nynnande en sång om Getsemane
Allting är så nära nu