Vad är det med mej?
Jag tycker väl egentligen att barn bara är högljudda och jobbiga?

Men åh.. när hon ryckte i min lugg.. hon var bara så söt!

Jag vill också bli moster ju!!
Fan vad orättvist!

Jag har aldrig fattat hur hon kan hålla på och prata om den där ungen hur länge som helst,
och vara imponerad över att hon kanske kan sitta upp..
eller att hon kan följa något med blicken..
eller att hon har börjat skratta åt sej själv...
För jag menar...
hallå, jag kan också sitta upp, titta på saker... och jag har fan kunnat skratta åt mej själv i evigheter!

Men nu har jag nog förstått... det tog ett tag, förlåt!