I sorlet från kafèt gick brottstycken av samtal att urskilja. Åsikter, ansatser, förklaringar, memorandum, påståenden, historier, bitar av affärer, uppsatser, möten om framtid och som ur högtalare på en perrong expiditens genomträngande stämma med jämna mellanrum: "En latte på soyamjölk färdig!"
Hasse tänkte att han hade strypt henne efter en halvtimme om han jobbat där.
Men han arbetade inte. Han sköt på det, drog ut och höll vid sitt... framhärdande.
Bland väskor och bord skrevs det på servietter, petades det på Iphones, smektes bräden och pärmar. Ideer och tankar formligen studsade mellan väggarna. Hasse kunde riktigt känna det. Han blev en smula yr av saken. Ångestfylld av bristen på det egna engagemanget i världens villervalla och han störtade snabbt och begärligt det glas vatten han hade framför sig, och tittade bistert ut mellan skuldrorna på gatan utanför.
Rösterna kom stadigt farande bakifrån och han höjde omedvetet ryggtavlan till mera skydd och knöt nävarna mot disken vid den stora rutan. Barstolen vajade.
En hand lades försiktigt på ena skuldran och han såg Stefan dyka upp och glida ner på ledig stol vid sidan om.
- Det ser inte bra ut det där, sa han och tittade på Hasse.
- Äh, fan dom är inte kloka, folk! sa Hasse, hör på dom, fortsatte han och viftade med ena tummen bakåt och in mot lokalen.
- Offertar och offset och pressreleaser och It-tjafs, flämtade han. Jag klarar det inte!
- Nåja, sa Stefan, det går nog bra. Kan jag få trösta med en påfyllning?
- Va, jodå, sure thing. Den gröna tog jag, svarade Hasse.
Stefan gav honom åter en lätt klapp på axeln gick iväg.
Med gröna sorten hade Hasse syftat på den ena av de två olika sorter som serverades som dagens. En kraftig och en... fruktig kom han ihåg. Resten var den vanliga svadan av beskrivningar som gick långt över huvudet på en en man som honom. Visst, det smakar annorlunda allt men för i helvete, tänkte han, och dom är så djävla engagerade. Det är kaffe! Hasse hörde orden eka inombords, och fnissade lite lätt. Tänk om folk hörde ens tankar? Han såg sig försiktigt om åt båda sidor.

Stefan kom tillbaks och under samtalets gång lugnade sig Hasses upproriska känslor sakta ner. Stefan jollrade om fisket i helgen och om annat jordiskt trevligt. Intervallträningen på kullen och cykelns intrikata växelssytem.
Våfflorna i kiosken uppe vid vattnet fick också Hasse att tala högljutt och lystigt och de var snart lika engagerade som alla andra på kafèt. Glömda var de resta skuldrorna. Borta den hotfulla världen med dess krav och plikter.

Expediten gnällde. "En dubbel Cortado färdig!" Hasse märkte det knappt i det de båda vännerna så småningom gick ut igen och gav henne bara en kort och nästan kärleksfull blick.