Sakta lägger båten ut
vattnet nästan smälter
glider majestätiskt
fritt längs spegelns yta
vattnet är en hägring
i verklighetens afton
gungande förföriskt
en scen ingen vill bryta

Stilla ligger skymningsdis
över blå laguner
natten tar sitt första kliv
i stjärnors dova blick
ensam står hon där
nattens fredsdansös
vid ett daggvått blad
rymdens ljus hon fick

Vackert blinkar stjärnor
från sin himmelsruta
ljus som föder kärlek
där båten lägger ut
vilsamt för ögonvrån
där älvor dansar runt
natten ges förförisk ton
som aldrig tycks ta slut

Fridsamt vilar solen sig
till gryningen tar fart
mellan ljus och mörker
står tiden nästan still
vaknar gör en morgon
till nyskrivna minuter
väntan bär harmonier
precis som livet vill