En gång var hon min
men nu är hon ljusår bort
ser henne gå till biblioteket ibland

och dom säger att vi alla är ensamma
men inte som hon
reser till andra världar
ingen vet nåt om

Men tur att hon har böckerna, tänker jag
när allt annat känns kallt och svårt
och jag orkade inte älska henne längre
jag vet
Hon var bara ett lån

ett par korta år på 90-talet
hon var min madonna och jag hennes oro
tills hon en dag gick sönder

flydde in i ensamheten
i plågor ingen brydde sig om
och jag känner mig skyldig
fast det kanske inte var mitt fel

utan vissa människor
bär på en hemlig värld
dit där ingen kan nå dom
dom är dömda
till att läsa böcker och drömma...