I.

Jag lyfter täcket
och smeker din rygg med mitt ben.
Med spruckna läppar
kysser jag dina ögon.
När du sover
är du lika liten
som jag.

I morse vaknade du
före mig.

II.

Alltid detta behov av att
hävda min
själsvständighet,
mitt jag, mina
bragder
När du bara är
Utan mig

III.

Palatsets herre sa till Sara:
"Ditt liv är redan förutbestämt.
Du har en hop med hinder att klara
och fröjder du aldrig känt.

Vårt liv tillsammans ska brännas och glömmas
och tidens vind ta det i sin famn.
I vårens doft ska spira och drömmas
om det liv som finns i en annan hamn."

Och Sara ser på den vackra ringen
hon suckar och utplånar genast allt hopp
Och ringen beblandar sig genast med tingen
och uppfyller hennes kropp.

Lycksalighetens öar
och toner från stjärnornas krets.
Sången ger kraft att leva
trots minnen som aldrig väcks.