(Kanske kräver dikten en förklaring. En bakgrund. 
Det var en gång ett Sverige, där de som inget annat hade kunde skrapa ihop en skaplig slant inför vintern på bärplockning. Det enda som krävdes var skogskännedom och ihärdighet. Bärplockaren var av märket Habo, en bredtandad apparat med påse av smärting, blåbärsfläckad och solkad.
Jag var fjorton år och hade slutat skolan men hade inget arbete än. 
Vi plockade och sålde, släpade hem 80-100 kg lingon om dagen under de veckor det var bärsäsong. Jag plockade bär till alla mina vinterkläder det året. Det var min första inkomst och jag var stolt. Året därpå plockade jag till en radio, som jag rattade in Radio Luxemburg på. Sista vintern jag bodde hemma låg jag i utdragssoffan nere i rummet och lyssnade på Luxemburg om nätterna. När jag flyttade tog jag med radion.)

lingonsolen glimmar mellan tallar 
på livets sluttningar
bortom klapperstensfältet
nedom berget

barbent i gummistövlar går du
koftan slängd över en ungbjörk
(för ormskräcken)

solen gassar
kaffeslurken på en stubbe
vila benen
räta på ryggen

när du ska till att somna på kvällen
ser du lingontuvor glöda bakom ögonlocken
- tidigt om morgonen är du ute igen

en dag i veckan kommer uppköparens bil 
orensat
våg på flaket - pengarna i handen
lingonsolen glimmar kort

borti 50-talsgläntorna