La Vénus Noire

du fyrmastade skepp

som med kafferostade segel

svepte över haven

genom drömmar och fantasi

som kjoltygen över

dina lår och höfter

 som sångerna ur ditt sköte

steg ur scenens tiljor

under din dans

sköljdes bort

från däckens

blankslitna bräder

ut i havets frasande

skum

där bilden av dig

en bleknad dröm

som förgick i

det verkligas krav

ville inte se

dina sista krackelerande år

när du  trasig avmagrad

med syfilitisk gulgrå blick

drog dig fram på den

Huvudlösa Kvinnans gata

från ditt kyffe på No 6

ner mot Quai d'Orleans

mödosamt stödd

på rangliga kryckor

krampaktigt stela

darrande fingrar

skorpiga smutsiga av förfall

hade svårt att ta emot

de få sous du fick

de besuttnas allmosor

utan vetskap om

ditt liv som drömmens

fortsatta bild

av fantasins

Vénus Noire