Hej.

Jag har skrivit om denna stela hälsningsfras alldeles för många gånger. För jag vet inte riktigt hur jag vill eller bör hälsa på dig längre. Jag vet inte heller hur jag ska formulera allt som jag vill säga till dig, men jag ska göra ett försök.

Jag har gjort så många misstag i mitt liv. Att släppa taget om dig är nog mitt allra största. För vi var bara barn du och jag, när vår kärlekssaga utspelade sig. Det är så många saker som jag inte förstod då, som jag ser med sådan klarhet nu. Vi må ha varit unga, men det vi kände var äkta. Du är det i mitt liv som varit det hela tiden, äkta.

Jag vet att jag drev iväg dig och jag vet att jag krossade ditt hjärta när jag träffade någon ny direkt efter. Jag var så ung, så förvirrad och hade alldeles för dåligt självförtroende. Jag var så oerhört rädd för att vara ensam. Han fanns där när du inte var det. Idag förstår jag att det var mitt fel att du inte gjorde det och att du inte kom tillbaka. Jag borde sett hur jag sårade dig gång på gång. Borde sett, borde förstått.

Det har gått så lång tid. Du har ditt liv och jag har mitt, men jag kan inte hjälpa det. På kvällarna när jag sitter ensam tänker jag på dig och när jag stöter på dig på stan så finns allt där. Känslor som gnager under ytan, kryper under mitt skinn. Känslor som jag inte längre trodde fanns.

Jag undrar var vi skulle vara om jag inte låtit dig gå. Om jag älskat och respekterat dig så mycket som du alltid har förtjänat. Vad som skulle ske om jag vågade lyssna på den där rösten som säger att det är du. Du du du. Men hur förklarar jag alla dessa känslor efter så lång tid? Har du någon annan? Jag vet inte. Jag vet helt enkelt ingenting om ditt liv längre.

Jag vill så gärna skicka det här brevet till dig. Berätta en gång för alla hur dessa tankar om dig hemsöker mig på nätterna. Hur jag fortfarande kommer ihåg din doft och hur dina läppar smakar. Nej, du kanske är lycklig nu. Jag är så rädd för att förstöra det för dig, i fall du är det. Lycklig. Lycklig med någon annan.

Men jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer alltid att undra.

Jag älskar dig.
Always have, always will.