Levde i tron
att lyckan fanns i ruset
att små nerskjutna prinsessor
var de enda som hade kärlek
och jag var prins Marsipan
som hade alla svaren
och rock n roll var det som gällde

Men fick betala ett högt pris
blev bortgjord och inlåst
med bara illusioner kvar
men var i själva verket en förlorare

Men åren har gått
och jag har klarat mig ändå
inte längre lika säker
inte lika glad
men med nåt annat
kalla det ödmjukhet
kalla det tro

Går gatan fram
som en ganska fri man
lite tilltufsad
lite osäker på var vägen bär
men ändå med en tro
en känsla av att nåt fint kan hända...