jag sitter här på kvällen med tankar om det
förgångna hur det var innan vi träffades min

min värd var så liten då ensamheten kändes
inte svår mer trygg på ett bekvämt sätt utan

oro eller annat i min tanke jag var bara mej
skälv jag gjorde saker som jag önskade och

ville utan att jag måste fråga om det är okej
jag är ingen dominant egenkär gris som inte

bidrar och underlättar bördan i hemmet för
tiden som kvinnligt ideal är över för länge

sedan att dom ska sköta hemmet vid spisen
bredvid sängen men det jag ville komma

fram till var att ensamheten är vacker när
man vänjer sej vid den jag älskar friheten

som den för med sej man är så lätt road
visst att närvaron i från en av motsatta

könet gör se påmind och saknad i bland
men det går över det är bara en känsla

som alla andra känslor man är ledsen ett
tag kanske gråter lite sedan får man gå

igenom ett mentalt mörker långt eller kort
det avgör man skälv när man rannsakar

sej skälv om man lever i en förnekelse
eller om man är ärlig i mot sej skälv i

handling tanke vem som gjorde rätt eller
fel för att sedan kunna gå vidare med sej

skälv efter sin egen väg men det är märkligt
för jag älskade ensamheten och tystnaden

men efter varje hjärta som slog för mej och
mitt för deras symetriskt slagna i kärlekens

symfoni så blev värden allt större och full av
kärlekens vackra färger och musiken spelade

änglar igenom minna öron som friger dopaminer
i hela min kropp och ger mej en svävande känsla

i en värd utan gränser som suddades bort för att
nå nya höjder till samman och det är gudomligt

utan det like och ord som kan beskriva kontrasten
i från mitt tidigare liv utan närhet eller ansvar eller

någon att dela sina upplevelser med en vanlig dag
bara göra saker till samman men det stör mej att

jag tog dom små stegen i från ensamheten till det
paradis som det kändes som inte längre existerar

längre det finns inte kvar det är borta för gott för
att jag blev nyfiken och förälskad min ensamhet är

inte på samma sätt preses som med tystnaden
och närheten har blivit beroende av att veta se

höra röra och bli berörd att få somna och vakna
med någon som man älskar så starkt och intensiv

så att man inte känner det för att man är full av
försvar av rädslan att såra eller av skam eller att

man har gjort något mindre önskvärt med någon
annan för känslor kan man inte styra över dom

lever och finns där man kan inte ro för vad man
känner eller vill känna eller inte vill känna dom finns

där och väntar på att man ska hantera tankar och
situationer med rätt känsla efter att ha träffat någon

att älska så finns inte min lilla värld kvar av ensamhet
jag har lämnat den för något så mycket större jag är

beroende av att fylla upp all ensamhet och tystnad som
jag gick förlorad i min mörka värd av tystnaden vaggade

in i falsk trygghet av ett liv som jag trodde var rätt med
tunna färger matta och livlösa men efter att ha mött

kärleken ner geggade av regnbågens alla färger så kan
mitt gamla liv inte uppfylla och mätta lusten och begären

av en så levande varm känsla ersättas med något i denna
värd inte Enns min gamla liv vill jag ha till baka för att

älska är ett måste starkt igen minna känslor är hungriga
av ensamheten och tystnaden och att bli berörd av någon

så jag sitter här i kväll och betraktar det förgångna igen