när man blir sviken sårad och ledsen är det en
smärta man bär med sej in i framtiden samtidigt

som stör energin och flera dörrar till det mentala
kopplat till känslor som påverkar hjärnan och gör

sorg i det mörka sinnet men det går över med
tiden som skälvaste livet men den smärtan i

från det förgångna påverkar tankar känslor
rädslan och möjligheter att dela någon annans

sida efter vägen in i framtiden med många
stängda dörrar av möjligheter till skratt och

bus eller att faktiskt träffa någon igen men
känslor gör ont starkt kopplat och påverkat av

minnet och många är rädda för den smärtan
jag är en av dom som är rädd för smärtan

men varför ??? varför är jag rädd för smärtan
jag borde ju vara rädd om jag inte kännde

något så varför är jag rädd av smärtan i
något som är normalt för igenom smärtan

känner jag att jag lever fysiskt och mentalt
för om jag inte kände något så skulle jag

inte existera i ett liv av det jag har nu mitt
liv har varit stökigt med både det ena och det

andra som en skälv medicinering av saker
som jag inte förstog när jag var mindre

och för att bedöva ångest känslor minnen
och det gjorde att jag tappade kontrolen

på mitt liv och gjorde saker som var gräns
överskridande i lagens bemärkelse och min

egen för när jag gjorde mäniskor illa och
såra dom så var jag i ett högre tillstånd

utan kontroll och jag ta konsekvenserna
som en annan person något som jag aldrig

skulle göra i normala till stånd och det tog
många år för mej att förstå att jag inte ska

röra alkohol och knark för ett plus ett är två
man blir ju helt jävla dum i huvet men man

ser de ju inte just då men jag ser nu och
jag ser skillnaden och allt med kärlek och

känslor glädje sorg tårar skratt varför är
vi rädda för att bli sårade och ledsna det

är ju därför känslor finns att just för att

man ska känna dom när saker är rätt eller
fel dej gäller bara att lära sej förstå och

hantera dom och jag är ingen hejare skälv
på känslor jag blir skit ledsen även om det

inte syns på mej för min kudde suger girigt
i sej mina tårar dom få som kommer ut i

minna torra ögon blåa som himlen över en
öken där det knappt faller något från himlen