Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vi får inte sluta bry oss. Barn gifts bort med föräldrars samtycke så att pedofiler fritt får härja. Detta sker dagligen och just nu bryr vi oss, vi lägger upp länkar på FB och vi säger "STOP" och "NEJ". Men vi måste göra mer!


De tvingas säga "JA" när Gud inte ser




Det knastrar, ett dovt ljud när huden
ovan hennes sköra bröstkorg
delar sig, i två lika stora delar – en ridå
utav mörkrött sammet

blottade revben. Tusentals små skåror, barnsliga minnen
ryggar undan. Gömmer sig i skuggan, utav dagen.


Hon var inte redo att möta publikens jubel
darrande fingrar, viljan att skydda de vener
som fortfarande kämpar att ge armar
och ben en anledning, att leva. Lägger rädd blick
bland de tusentals små dammkorn, tyngdlösa små planeter
som svävar framför de kala väggarna
utan tapeter, där älvor får dansa - med vem de vill.
Dockan Molly, ligger slängd på golvet, vågar inte se.
Hon var nu ämnad för någon annans verklighet att leka med. Det rytmiska stötandet, dess dirigent och ägare.

Hans tyngd stal, den luft hennes lungor behövde. Skriket fick aldrig hjälp, att forma orden.
Hennes kinder bad om Tingelingstoft, att Peter Pans skugga skulle gömma sig under sängen redo att slåss mot mardröms elaka krok som fräste svarta pärlor och salta tårar ur dess enda öga. Tungan som strävt lapade den plats där en kvinnas former bara var ett löfte, fick sällskap utav gulnande tänder. Hans andedräkt var nattvarm och oborstad.

Det hade inte hjälp att låtsas sova, den här gången heller.

Kärleken sved falsk, sköt gift genom söndertrasade leder. Likt den där sagan om ringen, stod det skrivet över den vänstra handens heligaste finger – Ash nazg durbatulûk, ash nazg gimbatul, Ash nazg thrakatulûk agh burzum-ishi krimpatul. En ring att sämja dem, en ring att främja dem, en ring att djupt i mörkrets vida riken tämja dem – till döden skiljer oss åt.

Den plötsliga tystnade, öronbedövade andetag ur en blek och överviktig kroppshydda gled av henne. Hon låg stilla, lät kinden falla mot linnets vita. Elektriska stötar, brännande kyla – ett sköte vars namn blev stulet när lögnen om ett lyckligt ja, uttalades bland vänner och bekantas glada leenden. Föräldrarnas medgivande.

Hon var åtta år gammal och hade från och med idag – bara timmar kvar att leva. Hon skulle aldrig få chansen att gå i skolan, lära sig läsa och drömma drömmar om en framtid och en flicka hon egentligen var ämnad att vara.








Fri vers (Fri form) av Baystream
Läst 350 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-09-16 11:08



Bookmark and Share


  Armo
En lika fruktansvärd poem som själva handlingen. Jag vill skriva att jag gillar dikten, att den är fin, att du skriver med en sådan passion men handlingen är för nära än och jag kan inte acceptera den.
2013-09-17

  cilax VIP
stark, aktuell, gillar formen. Ordet kyrkan kan jag tycka är inte bra. Kanske Guds Hus om man nu inte skulle vilja väcka indignationer
2013-09-16
  > Nästa text
< Föregående

Baystream
Baystream