när jag blickar till baka i mitt eget liv så är
det så mycket jag ångrar och saknar

som aldrig blev sagt eller upplevt så många
känslor som jag blev lämnad med så många

känslor som jag lämnade i mej skälv som jag
aldrig förmedlades som blev lämnade på min

tunga som jag sitter ensam med nu oförstående
att det fanns så mycket kärlek som jag aldrig

talade om för att jag lät andra känslor som
var negativa ta upp all platts som nu är utan

betydelse så jag sitter här nu och tänker hur
tänkte jag och varför hur kunde jag bli så

upptagen ut av att ha rätt när jag hade fel
så att jag förlorade allt jag älskade så nu

sitter jag här och blickar till baka på mitt eget
liv och undrar varför hur tänkte jag kan jag

ringa och säga förlåt kan vi börja om ? du
har ju fortfarande mitt hjärta i din hand känner

du hur starkt det slår jag känner i alla fall hur
du masserar mitt hjärta så ömt med dina fingrar

jag har så mycket varma minnen fulla av glädje
saknad fyllda av lustar att vara dej nära igen

men jag vågar inte ringa då mitt uppförande ger
mej känslan att jag gjorde dina känslor kalla och

besvikna och lika oförstående som minna känslor
och mitt samvete bekräftar minna känslor efter som

jag inte ens i minna tankar vågar säga förlåt för
minna hårda ord i vrede och sorg som du fick ta i

mot för min vrede kommer djupt inom mej och är
grundat långt innan jag mötte ditt vackra ansikte

dom va förträngda långt in i mitt hjärta så det blev
en så stor förvirring när du öppnade mej allt blev så

starkt jag blev uppfylld av en ny värld av bara dej
jag exploderade som en kaskad av glädje allt som

jag har hållit till baka var omöjligt att hålla tillbaka
jag älskade dej tusen nej två tusen nej tre tusen nej

hundra miljoner vad som är möjligt eller mer men
vad fan när jag ser mej i spegeln så känner jag mej

vacker jag känner mej varm jag älskar mej skälv vad
gör hon hur gör hon hur ska det här gå i framtiden ska

hon vara min då ? och jag tror att det var där det brast
jag la all min energi på tankar i framtiden av rädsla om

jag skulle få bli älskad av henne och om hon skulle mej
låta få njuta av henne i en framtid av all denna underbara

lycka det var den rädslan som gjorde att jag slet ut det
här förhållandet av att inte veta eller ha en försäkring

det var att jag glömde mer och mer att leva i nuet och
njuta av det de jag har och älska med henne det var mina

tankar om framtiden som mitt förflutna skrämde bort att
leva i nuet och förlora allt jag älskar med dom jag mött

och det slutat aldrig känslan och rädslan att förlora det
jag älskar blir bara starkare för varje gång jag börjar

älska igen så jag sitter här och funderar om det är försent
att ringa och säga förlåt eller om jag ska ?aaa jag vet inte

längre jag känner mej bara rädd och ensam det är så
jävla tråkit och kallt kanske är det mitt öde men jag

saknar någon att älska det gör ont !