till M A-D

Grått regn

 

Grått regn

som vatten av cement

kommer inte genom det

eller sinnenas

kaotiska trängsel

själens infarkt

vill vila 

sluta ögonen i

stilla närhet

andas i takt med

det liv som är

intill ett annat liv

som är

blygsamt

tillräckligt

som en skogsviol

Fri vers av petter rost
Läst 417 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2013-09-23 20:10

Skriv ut
Spara som PDF

KeL Vemod och längtan. Du berör! 2014-01-06

Kim Cement o blyg viol, som hamnar i livets tvättcentrifug d v s själens infarkt! Ja, det pågår ständigt under nya färger och namn. Det värsta är att det är svårt att vara oberörd! 2013-10-03

Lotta Th Cement och skogsviol, åter dessa kontraster. Knastrar mellan tänderna och doftar sött. Desperation och något slags vackert vemod. 2013-10-01

Christer Foghagen Vacker text i en fantastisk språkdräkt! 2013-09-26

ej medlem längre Bildspråket, detaljerna, helheten- en text att tycka om. Bilderna är dina men känns ändå nära, som om jag som läsare får göra dem till mina. 2013-09-23

Annie b'larsson Oändligt vackert. Samtidigt så väl beskrivet själsligt tillstånd - ord på den grå och svårfångade verkligheten. Poet där! 2013-09-23

Amisan Otroligt vackert fångar du det faktiska tillståndet med de starka bilderna av cementerat utrymme och klaustrofobisk känsla med attack av sinnesintryck till det önskade stillsamma, taktfasta, blygsamma, tillräckliga. 2013-09-23

Sanna i badet "blygsamt tillräckligt som en skogsviol" ...inte stor längtan om något mäkvärdigt, utan något tillräckligt. Något som är tilltäckligt sig självt. En skogsviol. En sorgsen bön eller önskan. Vacker. 2013-09-23

Maiah vacker text... hoppas många läser.... 2013-09-23