Hon satt där ensam
på en mossbevuxen sten i skogen
och funderade

Tankarna kretsade
kring livet
och kärleken
som någon gång kom
men sen alltid gick
och sen livet
som bara fortsatte
utan att stanna och vänta

Hon tänkte på allt
som hon verkligen önskade
att hon hade gjort
när hon då ändå kunde
men faktiskt aldrig gjorde
för att modet eller tiden
tycktes saknas

Hela dagen satt hon där
ensam och funderade
och vemodet sköljde över henne
utan förvarning
då minnen av människor
hon en gång mött
och som alla lämnat spår
i hennes hjärta 
påminde henne om
livet som varit
tider som hon ibland
kände en så stark längtan
tillbaka till

Men nu satt hon där
i sin ensamhet
och funderade
skogen suckade tungt
men hade alls inga svar att ge
så sakta strök hon med handen
över den mjuka
fuktiga mossan på stenen 
innan hon reste sig
för att gå