när du nått till

ett ställe händer det då

att du längtar bort

nästan omgående,

efter någonting

annat som skänkte

dig njutning litet

djupare, vackrare, mer;

som tröstade dig,

som förstod dina behov,

din komplexitet,

din sensitivitet -

utan försköning;

det desperata utan

sorg men med

medkänsla och värme - i

precis lagom dos:

trixigt, händer så sällan!

när det är så att

pendeln inom en slår

oavbrutet åt

nya håll som skulle kunna

duga just då, där;

men är över innan

någon hunnit

att utnyttja läget -

mest den, som måste

leva däri, önskade

slippa längta jämt bort