Ett av mina verkade varken vidare tillåtet eller önskat
av vården/makten/'konstkritikern'/yrkesmänniskan eller dennes fördomsfullhet till mänskligt översitteri

och ändå lever 'barnet'
(hej min dotter
nu kliver vi i)

i allra högsta grad ett liv
som kommer få ringarna på vattnets ikastade sten

att rulla länge
länge

länge

för att till slut nå de stränder där valarna strandat

och vi kommer att höra när de återvänder
och vi kommer att sjunga med i deras sånger
och ni

kommer att drunkna där ni står
fastkedjade på andra stränder ni sökt skydd på

där ni byggt era gräshyddor med våra markers frön

det är då det ska höjas
havet

i en stilla tyst försiktig bön för strandade valar
och vi

vi ska sjunga tillsammans
igen