Kära dagbok
Du ritar blommor och krusiduller i din kalender
låstas vara vuxen
fast du fortfarande bara kan ta
en dag i sänder
Folket börjar ana, Se genom det finstilta
nästan så de kan läsa
dina darrande händer
Genom cyberrymdens alla filter
Flimrar faktum
som bränner
Lika tydligt
som att Solrosen
aldrig återvänder
Lika självklart
som en stjärnklar afton
i november
Men du,
du fortsätter
att slå kullerbyttor
i uppförsbacke
Du,
du marinerar meningar
för att lägga på glöden
som grillas till aska
för att avnjutas
efter döden
Och du,
du fortsätter
att aldrig lyssna på vad jag säger
Du fyller dina sinnen
med bomull
och åker linbana till himlen.