En vit ros ligger på mitt bord

I mitt huvud ekar dina ord



Jag skulle nog inte ha tagit den tredje Alvedon dosen

Jag sätter mej och tittar på rosen



Under mina fingertoppar är den mycket len

Den är så vacker, vit och ren



Ingenting känns viktigt

Ändå lägger jag ner rosen framför mej, försiktigt



En syl vilar i handen min

Redo att skära sej fram på vägen sin



Mitt hjärta bankar hårt i mitt bröst

I mina tankar hör jag din röst



Jag skär med sylen i min arm

Den börjar genast pulsera som ett besatt alarm



Vill men kan inte sluta

Snart mitt namn i sten någon kommer att gjuta



Det mörkröda blodet rinner fort

Men vad är det jag har gjort!?



Tittar på rosen igen

Den är vacker fortfarande men



Nu är den glänsande röd

Precis som jag så kommer den tillslut vara död