du har varit här länge nog för att veta
att du aldrig blir förlåten
planeterna ryggar i omloppsbanan
eldarna falnar och fåglarna tystnar

hösten somnar in i sin egen dimmiga dröm
pumpor lyser brandgula mot den kalla jorden
som lyktor de tänt för att leda dig vilse
och det är så tyst, så tyst
att du kan höra de avklädda träden viska om dig
när du går förbi

du har varit här länge nog för att veta
att du aldrig blir förlåten