Att det goda ska segra
är en inbördes önskan vi alla bär
Åtminstone nästan alla
då är det något som på min hjärna tär

Varför ser vi inte de utslagna i Sverige
är det för nära vår egen plånbok
Så vi blir rädda om vårt eget härbärge
att vi kan bli näste offer, som lider i politikernas hopkok

Vi pratar vitt och brett om stackars dem
men glömmer svenskar utan hem
Sparkar på de sjukaste svenskarna utan skam
med olika ursäkter beskyller vi dem

Fastän vi vet att cancer inte är fusk
tittar vi på dem med avsky som en basilusk
Uppför oss som en gammal död tysk
uppför oss mot våra egna utslagna väldigt bryskt

Flyktingar får 308 kr om dagen hör jag på radion
en svensk söker socialbidrag i Södertälje
Får höra att 3000 i månaden är hennes korn
tillräckligt för att i valfrihetens namn välja

Vad hon vill ha
vad hon vill äta
Var hon vill sova
Eller i fas 3:s namn bli utförsäkrad

Är vi alla så blinda
att vi omöjligt kan se och förstå
Är det för att bibehålla vårt sanna ego, vi vill binda
vår egen plånbok med utslagnas sår

Sedan låtsas vi att vi förstår
skänker en krona till rädda barnen och röda korset
Köper ett rosa band för att visa att vi förstår
Sedan njuter vi, över vår godhet och låter någon annan bära korset