Min chef får klagomål från fega satar
som bakom min rygg pratar
Om att jag är politisk
när jag är kritisk

Men denna feghetens rosett
kan de spola ner i sin egen toalett
För jag tänker inte tystna
så länge jag kan knysta

Speciellt inte nu
när de erkänner mitt ord som fy
Det bevisar att jag har rätt
när de försöker tysta mitt sätt

Att berätta svarta sanningar
informera om osanningar
Jag ger mig inte
jag fegar inte

Jag har ingenting att förlora
mitt skrivna ord kommer inte att upphöra
Så länge jag lever
kommer min själ inte få er hänsynslösa fega själviska feber

Om så vore
önskar jag att mitt öde vore fullbordat
Men mina få vänner
och många ovänner

Glöm det
ni får inte se det
Min själ är inte till salu
oavsett bud