jag skulle skriva om en händelse i dag som gjorde mej jätte glad
men som vanligt när jag ska skriva något så flyter det bara i väg
dagens ord
i bland händer det saker som tar ner stämningen för att
man kanske tolkar eller tar saker på fel sätt innan dom får
sjunka ner och förnuftet åter fångar dagen och fyller en med
värme och förståelse som man inte var mottaglig med innan
för att man levde i en annan verklighet och sinnes intryck och
kan påverka orden negativt så man blir ledsen även fast dom
är i all välmening i bland kan jag höra du kunde ha sagt det på
ett annat sätt varför tänker jag då ? det här är mitt sätt då ska
den med omdömet ta en annan väg om den person med dåligt
omdöme vill höra vad jag ser varför ska jag ljuga för att vara till
lags för att inte såra eller få individen stött för att säga att något
är bra som är dåligt är att leda personen in på fel väg och ge en
förvrängd verklighets bild i minna ögon är det en ren lögn och
det är att häda och vilseleda en vän för det är ju så jag lär känna
någon i alla fall att säga vad jag tycker på så sätt visar jag vad
jag står för och vem jag är för förskönar jag och romantiserar
situationer och förvränger sanningen och det kommer fram då
står man fortfarande som två främlingar som inte känner varandra
utan tillit och med ett förflutet tillsammans som faller sönder i små
bitar ut av det man byggde upp till samman vad säger man då till
en som har ljugit en i ansiktet ? antagligen hej då och detta mönster
kommer att bäras med skräck och fruktan in i framtiden och förstöra
vänskap och förhållanden i en allt mer turbulent fart driven av bristande
tillit och rädsla att samma sak ska hända igen och det är preses den
känslan som kommer att äta upp förhållande efter förhållande och
vänskap den ruttna rädslan som blir svartsjuka och tänk om tankarna
smyger sej på och chokar mej henne vi dom jag att måla upp bilder
långt i från verkligheten som bara är en fantasi från början en illusion
som sakta blir en plåga och ett hjärnan spöke som man ryser åt i början
men som blir allt mer verkligt tack vare tänk om rädslan erfarenheten
som är det enda säkra i sådana här situationer och känslan ut av att
älska och bli älskad blir allt starkare och större med ett påträngande
behov av närhet att ha någon vara med någon att få känna något annat
en tårar sorg och ensamheten och den ånger som smyger sej på med
tiden att man sa som man gjorde eller inte gjorde som man sa eller alla
onödiga argument som aldrig ledde någon stans efter som det var fantasier
uppmålade i skräck ut av att det skulle vara så men båda driver varandra
framåt på grund av minnet av all kärlek och värme båda kände när vi var
oss skälva något mer en nu för under förhållandes gång försöker man göra varandra till lags och då förändrar personligheten och då den ena ser ett brutet
mönster ut av det dom mötte och blev förälskad ut av och börjar bli rädd att det är något som inte stämmer och där någon stans börjar tänk om och sakta äter
upp allt vackert som man mötte en gång och då är bara en fråga om tid eller medvetenheten för ju längre man försöker ju djupare blir sorgen att det är slut