Det är söndagkväll
och på stereon går Joan Armatrading
en ikon från 70-talet
och det är lugnt i världen
men ändå finns där en oro
en rädsla
och ett hemligt hat

Bara statoil som är öppet
ingen att prata med
mina olyckskamrater sover
eller lyssnar på Spotify
umgås med sina änglar och djävlar

Blöder ur osynliga sår
gråter tysta tårar ingen ser
och ikväll finns inte mina SMS-prinsessor
den ena är lite snurrig
och den andra har ont

Och jag tänker att när det kunde va så bra
vi kunde ju träffas
dricka vin och läsa poesi
men allt är sönderslaget ikväll
ligger utspritt
skärvor av igår

Och man får leva
överleva sig själv
och sina nojor
spara sina drömmar
till en solig dag

Men det är en dålig måne ikväll
nånting otäckt
som ligger i luften


Och jag minns den vilda tiden
då man orkade brinna
vara rövare och barfotabarn på samma gång


Så nu sitter jag här i oktoberkvällen
ingen att prata med
med en kunskap som gränsar till sjukdom

nu sitter jag här
med nån slags samvete
med
skärvor av igår...