det är dansande lätta nätter
halsmandlar som ber om mer
vikten av en gåtan
magin av en saga
det är en spark som nästan dödar
utan att härda
det är blodspår i snö genom garderober
vidare in i skyddsrum
förlorade flaggslitande vindar
markanläggande hålögda arbetare
som inte förstår
förstår att fantasin spränger i mitt bröst
det är ett fall på tio våningar
tre ackord eller fler
man spottar på klippor som spolas rena
det är du som pratar om äpplena med skatorna
vänta,
vänta det var ju jag
det är soldaterna som står uppställda för slakt
för femkronors heder
regnet löper gatlopp gata upp
gata ner
bilar brinner så lätt
och så vackert, mot hösthimlens fasader
dansar danska skallar
sluta fråga sluta skriv
det blir aldrig riktigt rätt ändå