dagarna smeker förbi oförhindrat och smärtfritt
utan att göra sej påminda eller hörda den bara

existerar oförändrade det är vi som fyller den
glädje eller elände och fyller det med minnen allt

tiden mörker ljuset vatten vinden rör sej eller
förändras men inte dagen den står där förevikt

och allt som passerar den dör lite varje gång
dagen ser döden men evan födseln en liten

som växer upp och blir stor för att sedan dö
och åter födas som en blomma dör på hösten

och växer upp på våren i igen på samma platts