Du får inte leva i fantasin, säger verkligheten.
Verkligheten är hård och ohanterbar.
Den vill ta ifrån mig det enda jag har kvar.
Aldrig mer verklighet, säger fantasin
Men fantasin lurar mig,
den är inte sann.
Ingenting, säger jag då.
Men det har dem ingen respekt för
De tränger sig på ändå
och ropar på mig från alla sina håll
så att jag blir paralyserad
och inte har någonstans att ta vägen med mitt fokus.
Hur jag än gör
så tvingar ni mig att se åt alla era håll
Som jag inte håller med om.
Och ni ger er inte
förrän jag väljer ett eget fokus
vilket jag inte kan
eftersom jag inte ser något annat framför mig
än alla era bomber,
jag hinner inte begrunda alternativen
hinner inte se vart och ett klart
för ni är så många
och ju närmare ni kommer
ju mer av era smärtor känner jag
och ju mer bakom er lurendrejjerimask ser jag
Låt mig bara vara ifred
så att jag kan skapa min egen bomb
och möta er på lika villkor
så att vi kan lära av varandra!
Men ni lyssnar inte
ni har bara en egen manisk agenda
och vill bara ha min energi till det.
Vilket jag ofrivilligt ger er
eftersom ni dolt sikten för något annat alternativ.