det är jag som är döden på vägen vandrandes med
en fot framför andra sakta på väg mot slutet av min

destinakon i livet men innan det skymmer mörker vill
njuta av ljuset och bli älskad av livet skälv det är

konstigt på ett ironiskt sätt att när man blig äldre
efter sinn egna väg och äger mer erfarenhet och

kunskap och börjar förstå och axeptera situationer
det är just när man bär och hanterar kunskapen

som bäst man börjar mer och mer inte behöver
den dels grundat på ålderns och att intressena

riktas mot andra ting i livet som finns efter den
långa vägen mot döden som är en platts för åter

födelse platts till nästa liv om man har en bra
förklaring för sitt uppförande på jorden när man

knackar på himlens port