Inte streetsmart
utan står dum i neonen
står och röker
väntar på en öppning
i det stora schackpartiet

Flyttar jag fram en pjäs
så slår nån annan den
och jag blir så matt
så trött
på att jämt vara tvåa

Nån borde komma
till mina slutna rum
inpyrda
av rök och ensamhet

Är inte så kaxig längre
mest en darrande pil
i en trasig båge
En flykting undan samhället
En renegat

Kurar i mitt torn
med min musik och mina filmer
vågar inte drömma
i färg längre....