barndom minns jag som att vara
i ögonhöjd med andras knäveck  
ibland vände de sig om
till mig
ibland var inte det så bra
ibland gav de mig svaren
det var bättre

barndom minns jag som att vara jag
bara mindre
och ingen annan visste då att jag var jag
 
barndom minns jag som ett jämförande
bättre sämre mindre större
och att ensam upptäcka en liten värld
som låg mig närmare 

starkt minns jag känslan av att vara hjälplös
påförd en barndom
som satt illa som en urvuxen kostym

behovet av att växa spräckte sömmarna

jag kan inte minnas att jag saknade
erfarenhet
jag fick den av att vara barn
den sitter
avigt sydd och fransig men med den
gick jag rustad ut i livet
och nu krymper jag igen

till att vara ålderdom
där ingen annan vet att jag är jag