vi springer barnsligt in i gräset på våra fjäderlika fötter

blåser maskrosor, rullar runt med gräsfläckar i en frihet utan rötter

vi sparkar tunga stenar som fotboll med rödsprängda kinder och harklande skratt

pratar arkitektur på våra gator, plaskar i leriga pölar och springer ifatt





vi vet hur det känns att bli sparkad runt som ett ting

vi vet att frihet är att plaska i leriga pölar för ingenting

maskrosorna är ju döda och gräsfläckarna går knappt att få bort

i allt vi gör finns fläckar, precis som du, och du tycker att livet är för kort



sommaren river behagligt längs ryggraden som om allt den mörkblåa himlen ljuger om är rätt

när vi filosoferar om frihet och ryser ut i fingertopparna med tonerna till ''nu kan du få mig så lätt''

den friheten skildras i en tid där vi levde när regndropparna tävlar i fönsterrutorna på bussen

den friheten kan göra ont på ett mysigt sätt när vi sjunger bakom grinden, framför reklamskylten i slussen





vi dansar med trasiga paraplyer nedför gamla stans krokiga gränder

och skrattar allvarligt bort dig som om saknaden vänder

hur kan det finnas frihet i närhet som bara kväver oss mera och mera

hur kan det finnas frihet i ömma minnen som likt ogräs växer till flera och flera






vi yrar runt tills natten bryter av och pratar slut på sommardagar

ringer alla våra kontakter angående en kaffepaus för den frihet vi ständigt jagar

för det skrämmer oss att vara hemma för länge i en plats där vi varit ensamma förut

vi vill inte spilla tid tills värmeljusen släcks och åka själva runt i tankebanor utan slut





vi kan sitta på samma plats och finna frihet i att hitta nya detaljer på taket tills kaffet frusit till is

vi kan vandra långsamt i spöregnet på miserabla gator i lyckorus som om det vore midnattsregn i Paris

vi kan drömma om trasiga skor på ledningar i spanska gränder,eller spaghetti och vin vid ett krokigt bord i rom

vi kan finna den friheten genom fantasi, annat än vi, men du är upp över öronen fylld med ett ego som i slutet av dagen tänker sig tom





att finna frid med dig är hopplöst likt att plocka blad från en blomma och glädja sig åt slumpens svar

men att finna frid utan dig är en misär likt att bli sliten ifrån sitt själlösa gosedjur som är det finaste man har

jag kan trivas med att se in i dina tomma ögon som livfullt ändrar färg likt den första blomman i april

för då påminns jag om stjärnrika nätter i Sri Lanka där eldflugorna lös rakt igenom mitt inre

och allt därtill





i vårsolen blomstrar du inuti och är sådär vackert frostig runt bladen

på sommaren exploderar du i pastellfärger och ger liv till hela staden

men vad kan du om frihet när du andas in hösten och febrilt kastar löv omkring dig

och när vintern gräver ned dig, finns du då i varenda snöflinga runt om mig




kommer du ihåg nätterna när jag stirrade dig rakt ned i hjärtat, med månsken över min rygg

där jag var ditt alldeles egna klotterplank du rispade upp i och graverade in dina fingeravtryck

sekunderna när sparvarna kvittrade där morgonsolen aldrig täckt var millimeter av oss så strålande

där varenda andetag du tog kändes som tusen nålar, där livet aldrig känts så levande




vill du se någon blåögd, så se mig i ögonen, där säljer en klok tjej hela sin värld på auktion

jag är en fånge, berövad min frihet i cellerna utanför ditt hjärta, fast vissa nätter smiter jag på permission

du märker då inte av min flykt fast jag sparkar på gallren så hårt jag kan

nej, för säg vad som kommer åt, där inuti, hos en likgiltig man