Jag kan inte sjunga
eller dansa - till och med när jag ska gunga
från sida till sida gör jag det i otakt.
Men även tondöva hjärtan är tunga
och även halta har sånt som måste bli sagt.

Så jag ska sjunga, jag ska sjunga
tills jag spräcker en lunga.
Jag ska ta i från mina tår
och låta mina stridsrop runga
som Ronjas när det börjar bli vår -
dom ska eka över skogar av betong.

Och klagar du på min sång,
på mitt stela röstomfång
och dansen som mest liknar hopsasprång;
så undrar jag hur vackert det kan bli;
ett soundtrack för en vardag.
Har du aldrig hört talas om arytmi
och hjärtan som hoppar över slag?

Min sånginsats må vara svag
men jag vill beskriva världen som den är,
samla allt om livet har att ge
och tacka, buga, bocka le.
Och sedan - "flytta er om jag får be
för jag ska dansa som en viking med ADHD."

Omgiven av silkesgräs och smutsig asfalt,
av sånt som är varmt och sånt som är kallt
ska jag ta klabbet, ska jag ta allt
och ge tillbaka hundrafalt.
Jag ska hänge mig livsvalsen
och skratta tills jag sätter hjärtat i halsen

och det kommer bli fult så att det svider
för det är ett solo om dom som lider,
om piss och gegg och hårda tider.
Men se mig när jag rider
och tar stormen som min häst
i en tävling om vem som njuter mest
i valet mellan kolera och pest.

Du kan inte sjunga
eller dansa - men vad tjänar det till att gunga
lite tafatt på en säker plats?
Var beredd, andas och ta sats
och kom med mig till mitt lag.
Från och med nu till vårt sista andetag
så dansar vi varenda dag -
vi deltar i en nattsvart karneval
så ta i, bit ihop och mal, mal, mal

för den svarta hunden käkar inte dom som inte kan
utan dom som gav upp när dom inte vann.
Se den i trynet och kötta på,
låt din röst ljuda stark, klar och rå -
den bästa belöning du sen kan få
är att se hunden ge upp och gå.