Att det ska vara så svårt
att skilja på det som är mitt
med det som var ditt
och det som aldrig var vårt
att det bästa jag har
bara är något du var
av allt och inget
finns inget kvar

du tillförde något annat
än allt annat jag tidigare hade känt
ett flöde som nu stannat
kvar är bara smärtan av det du bränt

jag har vant mig vid det nu
att annat inte längre är du

vår längtan efter mer
var av samma sort
vi skulle älska varandra för evigt
men evigheten försvann bort
i oändligheten är allt ändligt
oändligt kort

men vad vore det att få finnas
om vi inte skulle något minnas

jag tvättar bort svärtan
klär den tärande sorgen i vitt
jag tränger bort smärtan
minns lusten som härjade hejdlöst fritt
minns hur våra hjärtan
inte skilde på det som var mitt eller ditt

ditt allt har etsat sig fast i mina sinnen
hjärtat slår fortfarande hårt igen och igen
du äger mina rikaste minnen
du var min kärlek och min bästa vän

jag var något som du fick att blomma ut
du tömde nektarn och gjorde sedan slut